Belgrad!

Jag vet, jag ar en happy puppy - men jag maste bara saga det. Det ar fantastiskt!
Vi bestamde lite hastigt och lustigt att det var dags att resa lite, sa nu har Belgrad fatt turisttillskott i form av belgare, fransoser och svenskor!

Staden ar fantstisk, eller ocksa beror det pa att solen skiner har, till skillnad fran i Bukarest...
Men jag tror att det snarare beror pa att arkitekturen ar en sanslost vacker blandning av allt fran 1600- 2000-tal. Det finns mangder av cafeer (vilket Bukarest helt saknar), stora parker, VATTEN och manniskor med personlighet.
Igar fick jag antligen festivalkanskan, den dar sota blandningen av sommarkvall, ol, solnedgang, goda vanner och inte ett enda maste i hela varlden!

Valbehagsknotter pa armarna...

Folk som dansar till folkmusik i parken och tokigt trevliga transor som kompenserat bortfallet av tander med kopiosa mangder lappstift, folk med personlighet helt enkelt...:)

Vi akte nattag hit, riktigt oststatstag med bruna kupeer! Kandes som att vara med i en Agatha Cristie-deckare! Fast jag sov som en liten stock i alla fall... Mordare behovde vi inte oroa oss for, daremot vacktes vi nan gang i timmen av uniformerade serber...
Jag fattade aldrig riktigt logiken i att tio personer jobbade skift for att vacka oss, kandes det som.
En som rycker upp dorren och lyser mig i ogonen med en ficklamapa, sen en som rycker upp dorren och bara stirrar, en som fragar efter pass, en som fragar efter biljetter och ytterligare en som vill veta vad vi ska gora i Belgrad och hur mycket pengar vi har.
Den enda syftet verkar vara att forvagra mig min skonhetssomn!
Men det funkade anda, men idag pa morgonen har jag inte heller nagra riktiga radjursogon.
Mest tack vare vare belgiska vanner som hade en privat liten kareoke-session vid halv fem tiden pa fullkomligt obegriplig engelska...

Vackert, men inte lika vackert som solstralarna utanfor fonstret.
Mer kaffe - och mycket mer Belgrad!