hemma...

You like Blue Mosque?
You like Hagia Sofia?
You like to buy a leather jacket?

Eh... kopplingen mellan religion och skinnjackor är lite oklar. Men va fasen, det är ju Istanul.
Där Asien ligger fem minuters båtfärd bort, där maten är fantastiskt och där herrasment on the street är lika vanligt som "special offer prices" - till ett turistanpassat överpris.

Men, där finns också underbart feta turkiska kvinnor som masserar sönder ens kropp i hamamen (badinrättningen), turkisk tango, hela gator med bara musikaffärer - och inte minst en sagolik känsla som vägrar att släppa även om man tillbringar 19 timmar på ett öststatståg.

Så, jag är nykär - igen...

Men hemma är bra, bäst. Framförallt när K. Nilsson står och väntar på perrongen vid det 1,5 timmar försenade tåget. Rödvin smakar extra gott när man delar det med en gammal vän.

Och Lejonbryn har avgått...

Vilken dag! Åtminstone rent politiskt...
I en lägenhet som ser ut så här finns det bara en sak att göra: Hoppa på ett 18 timmars tåg till Istanbul imorgon klockan halv två!
Konstruktiv - det är jag det...
Fast vilken normalfuntad människa skulle inte välja Blå Moskén framför blå heltäckningsmatta?!
Fast lugn och fin K. Nilsson, jag är hemma igen på lördageftermiddag.

Och så har Jeltsin gått och dött...

... inte helt otippat kanske.

Och här skiner solen... Det är bra. Tyvärr sitter vi inne och pluggar, det är mindre bra! I lördags lämnade vi huset en gång, för att gå och äta lunch, vid femtiden. Kattis hade nattlinne hela dagen. Det vilda livet i Bukarest är en myt. Om inte det var uppenbart från början...
Igår fyllde min fantastiska lillasyster år. Nu är hon lite äldre. Lika gammal som andra människor jag känner...
Andra fantastiska saker är att få höra "Jag åker på måndag, tittar nog in hos dig framåt helgen, se till att vara hemma då!" Karl Nilsson kan man lita på! Fast i och för sig, mannen tog sig till SUNKVALL på besök.
Jämfört med det är ju Bukarest ingenting...

Idag stängdes president Basescu av från sitt ämbete. Han är en man av folket, men inte av politiken. Av någon vansinnig anledning använder han vilan till att ... förbereda sig för omval... Fantastiskt.
Men det är trots allt ganska skönt att se att demokration fungerar även här. Basescus snedsteg (att roffa åt sig för mycket makt) verkar faktiskt kunna leda till ökad tro på demokration i landet! Att det för en gångs skulle INTE lönar sig att satsa på korruption är nog den viktigaste knuffen mot demokrati som Rumänien har fått sedan -89.
Trots döda ex-presidenter i Rysland och avstängda presienter i Rumänien går livet sin gilla gång här.
När vi inte pluggar köper vi skor. Möjligen köper vi mer skor än vi pluggar.
Svårt att säga om det är bra eller dåligt.

Mil i bil

Roadtrip is the shit, speciellt när man hamnat på ett ställe som Murghiol mitt i Donaudeltat. Att det låter som något som Tolkien kunde ha hittat på är bara bonus. Den riktiga skatten är att efter sju timmar i bil på skumpiga rumänska vägar (och ett urladdat batteri som fick springas igång med hjälp av pigga franska och svenska ben och en rumänsk förare) kliva ur bilen och fråga sig fram till en söt liten granny som man får bo hos! I nybäddad säng i hemtrevligt hus i välskött trädgård! Så mysigt, så otroligt mycket bättre än varenda vodkaindränkt ungdomshostel i hela Rumänien!

Fast vi hann ta en titt på det lokala nöjesutbudet också, med betoning på singularformen... Men vi hamnde rätt, så otroligt rätt! Bland 5-kronors öl på ett ställe som kändes som en blandning mellan ungdomsgård och 80-tals disco... Called Dicoteca Paradis... Med världens tuffaste klientel!!!
Det tog ungefär en halvtimme för hela byn att få veta att 4 utlänningar hade dundrat in med bil. Sen hade vi sällskap, hela kvällen. Helt klart värt att missa rumänskalektionen i Bukarest för att få praktisera lite rumänska på riktigt. Även om jag mest fick ur mig Nu inteleg (jag förstår inte) om sanningen ska fram. Fast nu börjar man ändå förstå lite grann. Om folk inte sluddrar för mycket förstås...

Fast här kör man inte så mycket bil så det kanske inte är lika farligt att bli packad en torsdag här?

Häst och vagn kan väl knappast falla under rattfylla? Väl?

Och så deltat, där Ceausescu hade ett litet sommarhus en gång före revolutionen -89... Strålnde solsken mitt bland grönskan och den fantastiska känslan av att ÄNTLIGEN vara nära vatten! Riktigt vatten där folk faktiskt lever av fiske och bor i små trähus på floden! Coolt. Fantastiskt vacker natur. Efter två timmar i båt på floden har mitt ansikte stelnat totalt, som tur var har ansiktet stelnat i ett toklyckligt leende!

Jag ÄR dålig på mail just nu. Men jag ska bli bättre. För jag vill verkligen det!

Lycka...

...kan vara så många saker.
En av dem är helt klart när bussen från flygplatsen går direkt efter att jag har vinkat av Martin i säkerhetskontrollen och börjat se mig om efter en busshållplats. Att INTE behöva vänta i 30 minuter på Otopeni vid halv sex på morgonen är en väldigt bra sak. (I alla fall känns det bra att fokusera på sådana saker tänka så när man precis har blivit ifrånåkt. Att vinka av är det tråkigaste som finns...)
Andra bra saker är att solen skiner, att jag har nybakat potatisbröd liggande i köket.
Nejnej, NYbakat inte hembakat....
Att dagen ska tillbringas sovandes i en bil på skumpiga rumänska vägar på väg mot Donaudeltat på kusten är en annan bra sak. Har inte riktigt hunnit med Livet den senaste tiden, så det mest konstruktiva är naturligtvis att bara rymma iväg från vardagen. Som vanligt.

Lycko-bubblare: Att hela spårvagnen stod och viftade med min ena vante som jag glömt kvar på ett säte igår. En söt liten rumänsk farbror kastade ut den till mig genom fönstret och så var tilltron på mänskligheten återställd igen. Som vanligt.

Gud, har verkligen åkt kana nerför hela Maslows behovstrappa och sitter på trappsteg nummer ett och dinglar med benen. JAG VILL SOVA. NU. Får bli en 30 minuters powernap innan Kattis skuttar in med fantastiskt morgonhumör och pigga rådjursögon. Typ i alla fall...

Maslows behovstrappa
1. kroppsliga behov
2. behov av trygghet
3. behov av gemenskap och tillgivenhet
4. behov av uppskattning
5. behov av självförverkligande

tooooourist...

Lovley! Att vara turist, att vara kär, att ha semester (tja, typ i alla fall...) i Bukarest när solen skiner och livet är trivsamt. Me like! Vi har haft vansinnigt roligt, även om det har varit en hel del icke-dagar... Som när vi Inte gick på loppis på söndagsmorgonen, följde upp med att
Inte gå på bio (eftersom regissören inte hade lust att släppa rättigheterna...) och rundade av med att Inte besöka big ugly white house -fast vi satt utanför en stund.

Eller när vi åkte till Brasov och skulle kolla in Draculas slott - som var stängt på måndagar. Fast jag köpte ost så det var en bra resa ändå.

Våga Vara Turister! Så klart. Martin och Kattis poserande framför Arcul de Triumf i sann turistanda innan vi slog oss ner i Herastrau park med picknickkorgen, okej picknickpåsen. Picknick i parken måste man ju ha när solen skiner.

Jag har ätit årets första jordgubbar. Fullkomligt strålande!

Pink party... 60 utbytesstudenter i en lägenhet - alla klädda i rosa. Jag också. Tillsammans med Hugh Hefner... Kul. Fast dagen efter var grymt mycket bättre, storfest i en gammal fabrik. Sackosäckar på golvet, människor som dansar hysteriskt och betongväggar. Fantastiskt. Precis som det ska vara i öststaterna, med absint på erh... shot-listan...

Svårt att summera en hel vecka... Inatt ska jag pallra mig upp vid fyra (4) och kramar av ett stycke rocker (I väldigt snygg 45 kronorsjacka...) på flygplatsen. Väldigt jättetrist.

Så imorgon drar vi på roadtrip till kusten så att jag inte hinner sitta hemma och gråta...

Kul kul kul

rabies o såpbubblor

Stort, grått, små farbröder i randiga pyamasar, sladdar som hänger från taket, bandage - i mängder, sårskador och stressade människor i vita rockar...Visst är det ett rumäskt sjukhus...Öststat så det bara skriker om det. Stackars Magali har blivit hundbiten av en ilsken (rabies?)vovve på gatan så nu är det bandagebyten, pencilinsprutor och anti-rabiessprutor som gäller. En ganska annorlunda känsla att inta kaffefruskort vid klockan åtta en onsdagsmorgon på ett sjukhus där människor med öppna sår trängs med plankbärande byggarbetare i korridorerna. Infektionsrisk? Tja, enorm skulle jag tippa på...

Men lika glad är fransyskan för det, även om det tar henne femton minuter, skojar inte!, att korsa gatan...

Efter en hemmafest med glada italianos, och Heineken i champagneflaskor, var det nästan ännu svårare att ta sig till sjukhuset vid åttanollnoll..
Men se så roligt vi har :)

Såpbubblor är alltid bra. Solsken är strålande. Men picknick i parken där allt kombineras är ändå det bästa! Fast nu verkar det vackra vädret övergivit Bukarest. Lagom tills Martin Hammar kommer hit - typiskt! Men det finns ju en och annan turistattraktion att ägna sig åt, typ äntligen ta en titt på ugly white house... Även om det faktiskt är lite lockande att stanna 4 månader i Bukarest utan att besöka den mest kända platsen i stan...

Så trött..

Äntligen hemma. Från Belgrad och Sarajevo. Intressanta städer med fantastiska människor!
Efter 14 timmar på ett skakigt tåg med uppvak varannan timme.
Har knappt lämnat lägenheten idag, förutom för att försöka växla pengar - vilket var kört vid halv sju en söndagkväll, mitt i påsken.
En lätt ögoninflammation håller mig sällskap framför datorn, men jag har badat bort tåglukten och ska ägna de närmaste dagarna åt att smälta alla intryck och vara lycklig över att våren är här! Parkliv är gratis, sol är gratis, kaffe är nästan gratis...
Det är bra just nu...

Vi anlände till Belgrad i strålnde solsken, vandrade runt med ett stort leende och njöt av söndagssol - blev om möjligt ännu lyckligare av glada serber som dansar folkdans på gatan. Varför är det inte så här i Sverige?

Både Belgrad och Sarajevo är fantastiskt vackra och välstädade städer, men vissa saker är svåra att städa bort, framförallt efter ett krig.

Så, den stora frågan - och en källa till en ganska högljudd diskussion på studentkrogen i Sarajevo i fredags - är Zlatan svensk eller bosnisk? Eller bara en källa till stolthet för båda länderna :)

Avslappnat och fantastiskt vackert. Sarajevo. Även om en av anledningarna till att sluttningarna glittrar vita är de många, och stora, kyrkogårdarna med vita marmostoder och kärleksfulla inskriptioner till människor som dött i 20-30 års åldern. Det ger perspektiv på livet.

Fattar inte hur folk klarar av det, men ett mer leende och välkomnande folk får man leta efter. Efter bergsbestigning i några timmar (okej, det kändes så) slog vi oss ner i en sluttning och drack medhavd picknicköl. Plötsligt börjar en gubbe skrika på oss, så vi börjar packa ihop eftersom vi uppenbarligen befinner oss på privat mark. Men så hör vi de fantastiska orden "Do u want coffe?!" Såklart vi vill! Hemlagat kaffe har en speciell smak, speciellt hos en bosnisk familj vars hus blivit träffat tre gånger av granatelden. Vi gick därifrån mätta, glada och otroligt imponerade av människorna här.

Och så klart måste man avsluta på en typisk bar, vi vandrade runt i evigheter på jakt efter den perfekta puben - utan uppklädda fredagspartymänniskor och med billig öl. Precis när vi var på väg att ge upp hittade vi en vinglig äldre man som vi följe efter (brukar vara ett säkert tecken på trivsamma ställen...) och hittade en fantastisk pub. Sen var det såpbubblor hela vägen hem...

Pyramider o blota fotter

Japp, straffet for det stralande vadret i Belgrad ar ett trivsamt duggregn i Sarajevo.
Men vem bryr sig nar det finns sa mycket att upptacka. Sant som man inte trodde att man skulle se, hora eller uppleva. I alla fall inte har.

Pa vag till sniper street ramlade vi forbi Iraniens cultural center pa filmvisning och smakakor. Tha last queen of the earth, helt fantastisk film om kriget i Afganistan! Aningen otippat mitt i Bosnien... Sa nu ar vi medlemmar i nagon slags filmklubb har. Kommer nog bli svart att komma pa alla moten, men visst kan man ge det en chans...

Efter en fantastisk frukost, eller, tja frukost i alla fall, sitter vi och vantar pa vart nya hem. Mag och Lucy ramlade pa en bosnisk kille igar som erbjod oss hans hus, sa om nagon timme flyttar vi in i ett stort hus med utsikt over hela Sarajevo. Fantastisk syn, aven om det hanger ett latt regn over staden.
Sarajevo kanns som countryside, men pa ett bra satt. Staden ar liten och det turkiska kaffet helt fantastiskt! Folk ar skona, som overallt dar vi hamnar kanns det som!

Vansinnigt nog har man vant sig vid rumanska priser nu, sa 3 KM for en ol, typ 15 kronor, kanns ganska dyrt... Eller ocksa beror det pa att jag har 40 KM att leva pa resten av resan.
Mest beroende pa att relationerna mellan Bosnien och Serbien fortfarande ar lite frostiga, sa det ar omojligt att vaxla in serbiska pengar har. Ganska spannande att se hur konflikterna har satter sina spar. Men att det var fullt krig har for bara 12 ar sedan skulle jag aldrig trott. Aven om kulhalen i vaggarna berattar om en kuslig saga om stadens historia.

Ska ta en titt pa en annan del av historien snart, tunneln som anvandes for att smuggla mat in till Sarajevo under kriget. Ska forsoka ta oss ut pa landet och kolla in de bosniska pyramiderna ocksa... Igar fick vi hora att de har hittat pyramider som kan vara upp till 12000 ar gamla... Typ europas aldsta civilisation. Fast gubben som berattade det hangde utanfor kyrkan och hade en glans av galenskap i ogonen. Sa vi far se vad det blir av det.
Spannande hur som helst!

war and brandy

Solen skiner och vi med den.
I alla fall min nasa. Om det beror pa enbart stark sol, eller om den lokala plum brandyn har nagot med det att gora ar olkart.

Hur som helst ar det helt vansinnigt att sitta pa en fest med folk som ar lika gamla som jag, eller yngre och hora dem beratta om NATO-bombningar. Om att de har sett fyra krig. Saker som jag inte ens kan relatera till. Otorligt fascinerande att fa hora den serbiska sidan komma till tals for en gangs skull.
Och sen mer plum brandy...

Parkliv och marknad rader bot pa det mesta. Tyvarr inte mat dock. Serbien ar inte pardise for icke-kott atare. Otroligt komplicerat. Tydligen gar det inte at tgora mackor utan at tlagga kott pa dem. I gar natt stod jag hungrig och lite frusen utanfor ett hal-i-vaggen-kebabstalle och forsokte overtyga mannen pa andra sidan om att lagga sallad (fanns snett framfor honom) i ett brod (fanns aningen till vanster om honom) och ge till MIG (fanns rakt framfor honom, med pengar i naven).
Icke!
For att fodan ska fa passera ut gneom hans hemliga lilla bas maste det tydligen ligga kadaver pa det. Trakigt.

Kattis har tyvarr akt hem till Bukarest for att ta emot Jacke te boyfriend. Hon klarade av Belgrad pa samma galanta satt som hon antagligen tar sig an alla stader: hon drack ol och kopte skor. Trivsamt.

Ikvall drar vi till Sarajevo.
Spannande.

Belgrad!

Jag vet, jag ar en happy puppy - men jag maste bara saga det. Det ar fantastiskt!
Vi bestamde lite hastigt och lustigt att det var dags att resa lite, sa nu har Belgrad fatt turisttillskott i form av belgare, fransoser och svenskor!

Staden ar fantstisk, eller ocksa beror det pa att solen skiner har, till skillnad fran i Bukarest...
Men jag tror att det snarare beror pa att arkitekturen ar en sanslost vacker blandning av allt fran 1600- 2000-tal. Det finns mangder av cafeer (vilket Bukarest helt saknar), stora parker, VATTEN och manniskor med personlighet.
Igar fick jag antligen festivalkanskan, den dar sota blandningen av sommarkvall, ol, solnedgang, goda vanner och inte ett enda maste i hela varlden!

Valbehagsknotter pa armarna...

Folk som dansar till folkmusik i parken och tokigt trevliga transor som kompenserat bortfallet av tander med kopiosa mangder lappstift, folk med personlighet helt enkelt...:)

Vi akte nattag hit, riktigt oststatstag med bruna kupeer! Kandes som att vara med i en Agatha Cristie-deckare! Fast jag sov som en liten stock i alla fall... Mordare behovde vi inte oroa oss for, daremot vacktes vi nan gang i timmen av uniformerade serber...
Jag fattade aldrig riktigt logiken i att tio personer jobbade skift for att vacka oss, kandes det som.
En som rycker upp dorren och lyser mig i ogonen med en ficklamapa, sen en som rycker upp dorren och bara stirrar, en som fragar efter pass, en som fragar efter biljetter och ytterligare en som vill veta vad vi ska gora i Belgrad och hur mycket pengar vi har.
Den enda syftet verkar vara att forvagra mig min skonhetssomn!
Men det funkade anda, men idag pa morgonen har jag inte heller nagra riktiga radjursogon.
Mest tack vare vare belgiska vanner som hade en privat liten kareoke-session vid halv fem tiden pa fullkomligt obegriplig engelska...

Vackert, men inte lika vackert som solstralarna utanfor fonstret.
Mer kaffe - och mycket mer Belgrad!