BOSTADSCHOCK

... och det e inte nagon overdrift!
Vaknade vid klockan nio av att 2 sura rumanska tanter stod utanfor dorren...
Nu ar klockan halv ett och jag bor inte i min lagenhet langre...

Intressant. Och lite konstigt.
Tydligen har inte killen som vi hyrt av betalat till agaren, tydligen bor vi valdigt svart; tydligen hade agaren en systerdotter som ska flytta in - senare i veckan.
Trakigt for oss...
Sa under bvevakning av de sura tanterna, som trots allt tyckte ganska synd om mig, packade jag mina pinaler och ringde upp stackars bakfulla Lucie som kom och hjalpte mig att packa.
Tva timmar och en stark italienare senare hivade Lucie, Mauro o jag upp mina o Kattis prylar och lamnade Anastasie Pannu 15, for alltid...

Jaajaa, ska stanna hos Lucie, underbara manniska, resten av tiden.

Det roligaste av allt ar att Kattis ar i Budapest och firar fodelsedag med Jacke och har ingen aning om vad som har hant...

Rumanien - konstigt land det har.

Vi vann!

Ha, i kampen mellan människa och maskin har människan segrat!
Elle, människan kanske egentligen bara har lyckats anpassa sig... Men det känns som en seger att lyckas övertala den stora otäcka (naturligtvis tyska) datorn att ÄNTLIGEN vara vänlig nog att samarbeta med skrivaren - och ett USB-minne - PÅ SAMMA GÅNG!
Nu måste du väl ändå vara stolt över mig Lina ;)

Och detta trots att det är 30 grader varmt ute, det rä fortfarane möjligt att skönja vissa spår efter gårdagens schlagerfest (Lotta Bromés serbiska alterego firar säkert för fullt idag!) där samtliga nio representerade nationliteter var eniga om att Ukraina borde vunnit...

Och med tanke på att vår heltäckningmatta bara har en endaste liten rödvinsfläck så kan vi med gott samvete lägga oss i parken, i 30 gradig värme och läsa SVTs årsredovisning och stoppa fötterna i det gröna vattnet i Parcul Titan och fascineras av det faktum att människor badar där utan att bli sjuka!
Sommar!

hemma...

You like Blue Mosque?
You like Hagia Sofia?
You like to buy a leather jacket?

Eh... kopplingen mellan religion och skinnjackor är lite oklar. Men va fasen, det är ju Istanul.
Där Asien ligger fem minuters båtfärd bort, där maten är fantastiskt och där herrasment on the street är lika vanligt som "special offer prices" - till ett turistanpassat överpris.

Men, där finns också underbart feta turkiska kvinnor som masserar sönder ens kropp i hamamen (badinrättningen), turkisk tango, hela gator med bara musikaffärer - och inte minst en sagolik känsla som vägrar att släppa även om man tillbringar 19 timmar på ett öststatståg.

Så, jag är nykär - igen...

Men hemma är bra, bäst. Framförallt när K. Nilsson står och väntar på perrongen vid det 1,5 timmar försenade tåget. Rödvin smakar extra gott när man delar det med en gammal vän.

Och Lejonbryn har avgått...

Vilken dag! Åtminstone rent politiskt...
I en lägenhet som ser ut så här finns det bara en sak att göra: Hoppa på ett 18 timmars tåg till Istanbul imorgon klockan halv två!
Konstruktiv - det är jag det...
Fast vilken normalfuntad människa skulle inte välja Blå Moskén framför blå heltäckningsmatta?!
Fast lugn och fin K. Nilsson, jag är hemma igen på lördageftermiddag.

Och så har Jeltsin gått och dött...

... inte helt otippat kanske.

Och här skiner solen... Det är bra. Tyvärr sitter vi inne och pluggar, det är mindre bra! I lördags lämnade vi huset en gång, för att gå och äta lunch, vid femtiden. Kattis hade nattlinne hela dagen. Det vilda livet i Bukarest är en myt. Om inte det var uppenbart från början...
Igår fyllde min fantastiska lillasyster år. Nu är hon lite äldre. Lika gammal som andra människor jag känner...
Andra fantastiska saker är att få höra "Jag åker på måndag, tittar nog in hos dig framåt helgen, se till att vara hemma då!" Karl Nilsson kan man lita på! Fast i och för sig, mannen tog sig till SUNKVALL på besök.
Jämfört med det är ju Bukarest ingenting...

Idag stängdes president Basescu av från sitt ämbete. Han är en man av folket, men inte av politiken. Av någon vansinnig anledning använder han vilan till att ... förbereda sig för omval... Fantastiskt.
Men det är trots allt ganska skönt att se att demokration fungerar även här. Basescus snedsteg (att roffa åt sig för mycket makt) verkar faktiskt kunna leda till ökad tro på demokration i landet! Att det för en gångs skulle INTE lönar sig att satsa på korruption är nog den viktigaste knuffen mot demokrati som Rumänien har fått sedan -89.
Trots döda ex-presidenter i Rysland och avstängda presienter i Rumänien går livet sin gilla gång här.
När vi inte pluggar köper vi skor. Möjligen köper vi mer skor än vi pluggar.
Svårt att säga om det är bra eller dåligt.

Mil i bil

Roadtrip is the shit, speciellt när man hamnat på ett ställe som Murghiol mitt i Donaudeltat. Att det låter som något som Tolkien kunde ha hittat på är bara bonus. Den riktiga skatten är att efter sju timmar i bil på skumpiga rumänska vägar (och ett urladdat batteri som fick springas igång med hjälp av pigga franska och svenska ben och en rumänsk förare) kliva ur bilen och fråga sig fram till en söt liten granny som man får bo hos! I nybäddad säng i hemtrevligt hus i välskött trädgård! Så mysigt, så otroligt mycket bättre än varenda vodkaindränkt ungdomshostel i hela Rumänien!

Fast vi hann ta en titt på det lokala nöjesutbudet också, med betoning på singularformen... Men vi hamnde rätt, så otroligt rätt! Bland 5-kronors öl på ett ställe som kändes som en blandning mellan ungdomsgård och 80-tals disco... Called Dicoteca Paradis... Med världens tuffaste klientel!!!
Det tog ungefär en halvtimme för hela byn att få veta att 4 utlänningar hade dundrat in med bil. Sen hade vi sällskap, hela kvällen. Helt klart värt att missa rumänskalektionen i Bukarest för att få praktisera lite rumänska på riktigt. Även om jag mest fick ur mig Nu inteleg (jag förstår inte) om sanningen ska fram. Fast nu börjar man ändå förstå lite grann. Om folk inte sluddrar för mycket förstås...

Fast här kör man inte så mycket bil så det kanske inte är lika farligt att bli packad en torsdag här?

Häst och vagn kan väl knappast falla under rattfylla? Väl?

Och så deltat, där Ceausescu hade ett litet sommarhus en gång före revolutionen -89... Strålnde solsken mitt bland grönskan och den fantastiska känslan av att ÄNTLIGEN vara nära vatten! Riktigt vatten där folk faktiskt lever av fiske och bor i små trähus på floden! Coolt. Fantastiskt vacker natur. Efter två timmar i båt på floden har mitt ansikte stelnat totalt, som tur var har ansiktet stelnat i ett toklyckligt leende!

Jag ÄR dålig på mail just nu. Men jag ska bli bättre. För jag vill verkligen det!

Lycka...

...kan vara så många saker.
En av dem är helt klart när bussen från flygplatsen går direkt efter att jag har vinkat av Martin i säkerhetskontrollen och börjat se mig om efter en busshållplats. Att INTE behöva vänta i 30 minuter på Otopeni vid halv sex på morgonen är en väldigt bra sak. (I alla fall känns det bra att fokusera på sådana saker tänka så när man precis har blivit ifrånåkt. Att vinka av är det tråkigaste som finns...)
Andra bra saker är att solen skiner, att jag har nybakat potatisbröd liggande i köket.
Nejnej, NYbakat inte hembakat....
Att dagen ska tillbringas sovandes i en bil på skumpiga rumänska vägar på väg mot Donaudeltat på kusten är en annan bra sak. Har inte riktigt hunnit med Livet den senaste tiden, så det mest konstruktiva är naturligtvis att bara rymma iväg från vardagen. Som vanligt.

Lycko-bubblare: Att hela spårvagnen stod och viftade med min ena vante som jag glömt kvar på ett säte igår. En söt liten rumänsk farbror kastade ut den till mig genom fönstret och så var tilltron på mänskligheten återställd igen. Som vanligt.

Gud, har verkligen åkt kana nerför hela Maslows behovstrappa och sitter på trappsteg nummer ett och dinglar med benen. JAG VILL SOVA. NU. Får bli en 30 minuters powernap innan Kattis skuttar in med fantastiskt morgonhumör och pigga rådjursögon. Typ i alla fall...

Maslows behovstrappa
1. kroppsliga behov
2. behov av trygghet
3. behov av gemenskap och tillgivenhet
4. behov av uppskattning
5. behov av självförverkligande

tooooourist...

Lovley! Att vara turist, att vara kär, att ha semester (tja, typ i alla fall...) i Bukarest när solen skiner och livet är trivsamt. Me like! Vi har haft vansinnigt roligt, även om det har varit en hel del icke-dagar... Som när vi Inte gick på loppis på söndagsmorgonen, följde upp med att
Inte gå på bio (eftersom regissören inte hade lust att släppa rättigheterna...) och rundade av med att Inte besöka big ugly white house -fast vi satt utanför en stund.

Eller när vi åkte till Brasov och skulle kolla in Draculas slott - som var stängt på måndagar. Fast jag köpte ost så det var en bra resa ändå.

Våga Vara Turister! Så klart. Martin och Kattis poserande framför Arcul de Triumf i sann turistanda innan vi slog oss ner i Herastrau park med picknickkorgen, okej picknickpåsen. Picknick i parken måste man ju ha när solen skiner.

Jag har ätit årets första jordgubbar. Fullkomligt strålande!

Pink party... 60 utbytesstudenter i en lägenhet - alla klädda i rosa. Jag också. Tillsammans med Hugh Hefner... Kul. Fast dagen efter var grymt mycket bättre, storfest i en gammal fabrik. Sackosäckar på golvet, människor som dansar hysteriskt och betongväggar. Fantastiskt. Precis som det ska vara i öststaterna, med absint på erh... shot-listan...

Svårt att summera en hel vecka... Inatt ska jag pallra mig upp vid fyra (4) och kramar av ett stycke rocker (I väldigt snygg 45 kronorsjacka...) på flygplatsen. Väldigt jättetrist.

Så imorgon drar vi på roadtrip till kusten så att jag inte hinner sitta hemma och gråta...

Kul kul kul

rabies o såpbubblor

Stort, grått, små farbröder i randiga pyamasar, sladdar som hänger från taket, bandage - i mängder, sårskador och stressade människor i vita rockar...Visst är det ett rumäskt sjukhus...Öststat så det bara skriker om det. Stackars Magali har blivit hundbiten av en ilsken (rabies?)vovve på gatan så nu är det bandagebyten, pencilinsprutor och anti-rabiessprutor som gäller. En ganska annorlunda känsla att inta kaffefruskort vid klockan åtta en onsdagsmorgon på ett sjukhus där människor med öppna sår trängs med plankbärande byggarbetare i korridorerna. Infektionsrisk? Tja, enorm skulle jag tippa på...

Men lika glad är fransyskan för det, även om det tar henne femton minuter, skojar inte!, att korsa gatan...

Efter en hemmafest med glada italianos, och Heineken i champagneflaskor, var det nästan ännu svårare att ta sig till sjukhuset vid åttanollnoll..
Men se så roligt vi har :)

Såpbubblor är alltid bra. Solsken är strålande. Men picknick i parken där allt kombineras är ändå det bästa! Fast nu verkar det vackra vädret övergivit Bukarest. Lagom tills Martin Hammar kommer hit - typiskt! Men det finns ju en och annan turistattraktion att ägna sig åt, typ äntligen ta en titt på ugly white house... Även om det faktiskt är lite lockande att stanna 4 månader i Bukarest utan att besöka den mest kända platsen i stan...

Så trött..

Äntligen hemma. Från Belgrad och Sarajevo. Intressanta städer med fantastiska människor!
Efter 14 timmar på ett skakigt tåg med uppvak varannan timme.
Har knappt lämnat lägenheten idag, förutom för att försöka växla pengar - vilket var kört vid halv sju en söndagkväll, mitt i påsken.
En lätt ögoninflammation håller mig sällskap framför datorn, men jag har badat bort tåglukten och ska ägna de närmaste dagarna åt att smälta alla intryck och vara lycklig över att våren är här! Parkliv är gratis, sol är gratis, kaffe är nästan gratis...
Det är bra just nu...

Vi anlände till Belgrad i strålnde solsken, vandrade runt med ett stort leende och njöt av söndagssol - blev om möjligt ännu lyckligare av glada serber som dansar folkdans på gatan. Varför är det inte så här i Sverige?

Både Belgrad och Sarajevo är fantastiskt vackra och välstädade städer, men vissa saker är svåra att städa bort, framförallt efter ett krig.

Så, den stora frågan - och en källa till en ganska högljudd diskussion på studentkrogen i Sarajevo i fredags - är Zlatan svensk eller bosnisk? Eller bara en källa till stolthet för båda länderna :)

Avslappnat och fantastiskt vackert. Sarajevo. Även om en av anledningarna till att sluttningarna glittrar vita är de många, och stora, kyrkogårdarna med vita marmostoder och kärleksfulla inskriptioner till människor som dött i 20-30 års åldern. Det ger perspektiv på livet.

Fattar inte hur folk klarar av det, men ett mer leende och välkomnande folk får man leta efter. Efter bergsbestigning i några timmar (okej, det kändes så) slog vi oss ner i en sluttning och drack medhavd picknicköl. Plötsligt börjar en gubbe skrika på oss, så vi börjar packa ihop eftersom vi uppenbarligen befinner oss på privat mark. Men så hör vi de fantastiska orden "Do u want coffe?!" Såklart vi vill! Hemlagat kaffe har en speciell smak, speciellt hos en bosnisk familj vars hus blivit träffat tre gånger av granatelden. Vi gick därifrån mätta, glada och otroligt imponerade av människorna här.

Och så klart måste man avsluta på en typisk bar, vi vandrade runt i evigheter på jakt efter den perfekta puben - utan uppklädda fredagspartymänniskor och med billig öl. Precis när vi var på väg att ge upp hittade vi en vinglig äldre man som vi följe efter (brukar vara ett säkert tecken på trivsamma ställen...) och hittade en fantastisk pub. Sen var det såpbubblor hela vägen hem...

Pyramider o blota fotter

Japp, straffet for det stralande vadret i Belgrad ar ett trivsamt duggregn i Sarajevo.
Men vem bryr sig nar det finns sa mycket att upptacka. Sant som man inte trodde att man skulle se, hora eller uppleva. I alla fall inte har.

Pa vag till sniper street ramlade vi forbi Iraniens cultural center pa filmvisning och smakakor. Tha last queen of the earth, helt fantastisk film om kriget i Afganistan! Aningen otippat mitt i Bosnien... Sa nu ar vi medlemmar i nagon slags filmklubb har. Kommer nog bli svart att komma pa alla moten, men visst kan man ge det en chans...

Efter en fantastisk frukost, eller, tja frukost i alla fall, sitter vi och vantar pa vart nya hem. Mag och Lucy ramlade pa en bosnisk kille igar som erbjod oss hans hus, sa om nagon timme flyttar vi in i ett stort hus med utsikt over hela Sarajevo. Fantastisk syn, aven om det hanger ett latt regn over staden.
Sarajevo kanns som countryside, men pa ett bra satt. Staden ar liten och det turkiska kaffet helt fantastiskt! Folk ar skona, som overallt dar vi hamnar kanns det som!

Vansinnigt nog har man vant sig vid rumanska priser nu, sa 3 KM for en ol, typ 15 kronor, kanns ganska dyrt... Eller ocksa beror det pa att jag har 40 KM att leva pa resten av resan.
Mest beroende pa att relationerna mellan Bosnien och Serbien fortfarande ar lite frostiga, sa det ar omojligt att vaxla in serbiska pengar har. Ganska spannande att se hur konflikterna har satter sina spar. Men att det var fullt krig har for bara 12 ar sedan skulle jag aldrig trott. Aven om kulhalen i vaggarna berattar om en kuslig saga om stadens historia.

Ska ta en titt pa en annan del av historien snart, tunneln som anvandes for att smuggla mat in till Sarajevo under kriget. Ska forsoka ta oss ut pa landet och kolla in de bosniska pyramiderna ocksa... Igar fick vi hora att de har hittat pyramider som kan vara upp till 12000 ar gamla... Typ europas aldsta civilisation. Fast gubben som berattade det hangde utanfor kyrkan och hade en glans av galenskap i ogonen. Sa vi far se vad det blir av det.
Spannande hur som helst!

war and brandy

Solen skiner och vi med den.
I alla fall min nasa. Om det beror pa enbart stark sol, eller om den lokala plum brandyn har nagot med det att gora ar olkart.

Hur som helst ar det helt vansinnigt att sitta pa en fest med folk som ar lika gamla som jag, eller yngre och hora dem beratta om NATO-bombningar. Om att de har sett fyra krig. Saker som jag inte ens kan relatera till. Otorligt fascinerande att fa hora den serbiska sidan komma till tals for en gangs skull.
Och sen mer plum brandy...

Parkliv och marknad rader bot pa det mesta. Tyvarr inte mat dock. Serbien ar inte pardise for icke-kott atare. Otroligt komplicerat. Tydligen gar det inte at tgora mackor utan at tlagga kott pa dem. I gar natt stod jag hungrig och lite frusen utanfor ett hal-i-vaggen-kebabstalle och forsokte overtyga mannen pa andra sidan om att lagga sallad (fanns snett framfor honom) i ett brod (fanns aningen till vanster om honom) och ge till MIG (fanns rakt framfor honom, med pengar i naven).
Icke!
For att fodan ska fa passera ut gneom hans hemliga lilla bas maste det tydligen ligga kadaver pa det. Trakigt.

Kattis har tyvarr akt hem till Bukarest for att ta emot Jacke te boyfriend. Hon klarade av Belgrad pa samma galanta satt som hon antagligen tar sig an alla stader: hon drack ol och kopte skor. Trivsamt.

Ikvall drar vi till Sarajevo.
Spannande.

Belgrad!

Jag vet, jag ar en happy puppy - men jag maste bara saga det. Det ar fantastiskt!
Vi bestamde lite hastigt och lustigt att det var dags att resa lite, sa nu har Belgrad fatt turisttillskott i form av belgare, fransoser och svenskor!

Staden ar fantstisk, eller ocksa beror det pa att solen skiner har, till skillnad fran i Bukarest...
Men jag tror att det snarare beror pa att arkitekturen ar en sanslost vacker blandning av allt fran 1600- 2000-tal. Det finns mangder av cafeer (vilket Bukarest helt saknar), stora parker, VATTEN och manniskor med personlighet.
Igar fick jag antligen festivalkanskan, den dar sota blandningen av sommarkvall, ol, solnedgang, goda vanner och inte ett enda maste i hela varlden!

Valbehagsknotter pa armarna...

Folk som dansar till folkmusik i parken och tokigt trevliga transor som kompenserat bortfallet av tander med kopiosa mangder lappstift, folk med personlighet helt enkelt...:)

Vi akte nattag hit, riktigt oststatstag med bruna kupeer! Kandes som att vara med i en Agatha Cristie-deckare! Fast jag sov som en liten stock i alla fall... Mordare behovde vi inte oroa oss for, daremot vacktes vi nan gang i timmen av uniformerade serber...
Jag fattade aldrig riktigt logiken i att tio personer jobbade skift for att vacka oss, kandes det som.
En som rycker upp dorren och lyser mig i ogonen med en ficklamapa, sen en som rycker upp dorren och bara stirrar, en som fragar efter pass, en som fragar efter biljetter och ytterligare en som vill veta vad vi ska gora i Belgrad och hur mycket pengar vi har.
Den enda syftet verkar vara att forvagra mig min skonhetssomn!
Men det funkade anda, men idag pa morgonen har jag inte heller nagra riktiga radjursogon.
Mest tack vare vare belgiska vanner som hade en privat liten kareoke-session vid halv fem tiden pa fullkomligt obegriplig engelska...

Vackert, men inte lika vackert som solstralarna utanfor fonstret.
Mer kaffe - och mycket mer Belgrad!

kalas o kultur

Vi är här för att studera, vilket betyder att vi är studenter. Vilket betyder att vi lever studentliv, vilket ibland betyder en liten tillställning i all enkelhet i goda vänners lag. Fransoser, italianos, spaggar och svenskor tolkar det glada 80-talet!

Kattis, Jose o Jorge (eller Kattis, Uggla och Wolf...)

Fantastiskt lyckliga fransoser, Maxim och Magali.

Och en soluppgång möter mat naturligtvis bäst i aftonklänning, på en lekplats, i Bukarest!

Men ibland går vi förstås på stan som vanliga turister också, och förvånas och förtjusas av allt .

Japp, the famous house.
Somliga kallar det för Peoples palace, andra kallar det för Big ugly white house.

Stort och vitt är det, men inte fult. Möjligen färgat av galningen som byggde det.

Älskar det faktum att småkidsen spelar fotboll framför operan! Och hittar på otyg bakom ryggen på George Enescou, Rumäniens mest berömda kompositör. Fantastiskt.

Dumhet x2

Oj da...

Efter att ha varit utan internet i over tva veckor vaknade jag idag pa morgonen och var riktigt peppad pa att ta en fight med det ondskefulla internetbolaget som forvagrar oss kontakt med omvarlden. Natet har verkligen blivit en navelstrang, typ Matrix.

Det behovdes aldrig nagon fight...
Det rackte med att trycka pa standby-knappen en gang...
Sen funkade allting igen.

Pinsamt, men valdigt bra.

Annat pinsamt och mindre bra ar att mitt visakort ar ett minne blott. Eller, det har blivit fler och mindre visakort. Jag trodde inte att man kunde bryta av sana dar sma kort, i alla fall inte genom att erhh... satta sig pa dem...
Men det kunde man. Sa nu lever jag pa min fantastiska sugar-mama Kattis...

Vi ska till Belgrad imorgon, och efter det en liten tripp till Sarajevo. Ska bli fantastiskt kul, och ganska skont att fa se nagot annat an Bukarest.
Aven om vi fortfarande ar nyforalskade, den har stora betongstaden och jag!

Jag har vant mig vid det rumanska tempot, att aldrig vara i skolan pa utsatt tid om man inte vill vanta pa lararen i minst 30 min, att kaka middag vid halv nio-nio och att tunnelbanan vansinnigt nog slutar ga vid elva pa kvallen!
Men sa lange det kostar under 30 kronor att aka taxi overallt sa kan jag nog leva med det.

äntligen lite biler

Oooooops....

Har precis suttit och gjort skoluppgifter till on-line journalism-kursen. Alla mediegubbar skriver om hur ofantligt viktigt det är att uppdatera dagligen för att ge läsarna något nytt och spännande att läsa. Annars slutar de kolla upp sidan.

Jag ligger nog illa till då.

Förlåt.

Men jag kompenserar med en massa bilder på min senaste förälskelse: BUKAREST!

Solen skiner för fullt, i alla fall så länge man håller pa rätt sida av gatan. The sunny side. Att gå i skuggan av de stora betongkomplexen är som att vandra in i skuggan av hela kommunisteran. Men, betongkomplexet ovanför D2 är HEMMA just nu.

I övrigt, jätteloppis i söndagsmorse, storshoppade för sammanlagt 50 kronor och vandrade runt bland kristallkronor, kjolar, äpplen, trasiga rumänska farbröder, skinnjackor, leksaker, skräp och skatter hela dagen. Helt fantastiskt!

Fick guidad tur dit av Jose, en spanjack som jobbar med film här.

Fick visioner av mig själv sittande i ett klassrum i Madrid och förväntas förstå spanska...

Blev ännu mer kär i Bukarest...

Fick dessutom guidad tur till cinemateket och en gammal Scorsesefilm - och en timmes diskussion med filmklubben...

Lika fascinerande som obegripligt!

Men det var otroligt häftigt att höra rumänska filmvetare göra jämförelser ur ett nationalistiskt perspektiv mellan Starwars och Stalker. Hjälp, hade nog inte fattat något på svenska heller:)

Har suttit med skoljobb hela dagen, gud. Trots att jag BORDE vara ute i det fantatiska vårvädret! Nuvarande dresscode i Bukarest är vårjacka och stort leende!

Blomstrande betong

Jag alskar Bukarest!

Betongen, manniskorna, byggnaderna - allt!
Och precis som min ingifta moster papekade sa ar det sista chansen att uppleva det, det byggs overallt och den 21 mars oppnar IKEA har. Jag tror inte att staden kommer forlora sin sarpragel, men anda. Det bli alltmer "vastifierat", for varje dag.

Tyvarr har jag fortfarande inte listat ut nagot satt att fa den har datorn att hitta mitt USB-minne, sa bilder far ni vanta pa. Men det kommer, snart sa.

Vi har kastat oss huvudstupa in i Erasmuslivet, hemmafester i enorma femrumslagenheter dar det bor hogvis av franska och belgiska och spanska utbytesstudenter. Trivsamt sa det forslar.
Igar ramlade vi in pa en svartklubb i kallaren till ett hus. Bra musik och manniskor i converseskor och randiga trojor! Me like!

Fantastisk kontrast mot onsdagskvallen nar vi firade en av hosteltjejernas fodelsedag, kakade fantastiskt god hembakad tarta och hamnade pa kareokebar och dansade traditionella rumanska danser.
Misstanker att benforingen inte var helt korrekt, men vad gor det?!
Har avgivit ett, ganska dumt, lofte om att sjunga kareoke pa rumanska innan jag aker hem.
Inte helt genomtankt...

Ska palla mig ivag opch kopa post-it lappar att tapetsera lagenheten med, maste verkligen nota in lite rumanska ord nu!
Det ar sa fantastiskt kul nar man faktisktkan saga nagot till tanterna man handlar av, an sa lange mumlar jag mest multsumesc (tack) och ler pa det mest fortjusande satt:)
Man kommer ganska langt pa det ocksa...

Varen ar har forasten, vi har druckit kaffe pa uteservering och promenerat i parken.
Det blommar i betongen!

Loppor och olivolja

"Har du en blogg? Tidig 30-ars kris?"
Stella kan man alltid lita pa, skont att ha sanningssagare i sin omgivning.

Vi har ett hem!

I och for sig ar det ett hem med bla heltackningsmatta. Men det ar anda ett hem , och vi STORTRIVS!

Vi flyttade hit i fredags nar vi var som forkyldast och surast pa alla manniskor som masade runt pa vandrarhemmet. Al final ringer Henri och sager att vi kan flytta in och plotsligt var livet underbart igen.
En taxiresa senare fick vi nycklar och instalerade oss pa Anastasie Pano 15, block D2!
Lycka.

Fem minuter fran en mall och fem minuter fran tunnelbanan. Stralande.
Anda tills vi upptackte att dorren var otroligt svar att oppna fran utsidan...
Typ 15 minuter och tre panikanfall.
Men vi kom in, och med lite olivolja i laset sa fungerar allt perfekt igen.

I ovrigt har jag lyckats kortsluta mitt bankkort, trakigt.
Eventuellt fatt loppor, ocksa ganska trakigt.
Dessutom hunnit spela luftgitarr pa ett cafe i Nationalteatern i sondagskvall, mindre kul at the moment, men ganska kul sa har i efterhand.

Over and out

TROTT

Trott och forkyld.
Trott pa att inte kunna packa upp min vaska.
Trott pa att inte kunna ga naken fran sangen till badrummet.
Trott pa att ha tjattrande amerikaner omkring mig hela dagarna.
Trott pa att inte veta hur lange det finns varmvatten, 3-5-20 minuter?!
Trott pa att ha en hostande skotte i narheten. Indiannamnet lyder "Han som drar timmer om natten".

Tant Lisa har bott lite for lange pa hostel nu.
Javligt pepp pa att fa lite vardag. Vilket i och far sig ar helt sjukt eftesom jag akte ivag for att uppleva nagot annat an vardag.
Fast "nagot annat" blir ju forstas inte "nagot annat" nar den femte aussien/amerikanen ramlar in och drar HejvadheterduvadkommerduifranhurlangehardurestochvartskaduharnastGuuuddumasteakatillBrasov!-ramsan.

Cynismen harskar,
namnde jag forasten att det regnar ute...

Besegrad av Osteuropa...

Den ena bilden ar tagen pa lordagen.

Den andra bilden ar tagen pa sondagen.


Forhoppningsvis behvs det ingen forklarande bildtext for att skillnaden ska framga...
En bild sager mer an tusen ord ar ett annat populart talesatt.

Lordag: Rodvin och dans pa hostelet, taxi in till stan, roda stovlar, rott leende, hemmafest i enorm lagenhet hos ett helt gang glada fransoser - SNO.

Sondag: Raggsockar, pyamas, kaffe!

I gar sken solen och jag var ute pa upptacktsfard i sektor 1, dar vi bor. Det ar fantastiskt att se hur framtidstron gror i betongen.
Min bild av osteuropa haller pa att forandras. Fortfarande finns allt det som man hor talas talas om - som att det annonseras om erotisk massage i "vad hander pa stan"-magasinen.
Men det finns sa mycket mer, en lordagsformiddag leker barnen i parkerna, (framforallt dem som har hjalpt till att servera ol hela fredagskvallarna... och som Kattis fangade in the exact moment!) folk stadar ur garagen och det ar helt underbart att passera alla nybyggda hus med fargstarka fasader.
Osteuropa ar inte alls gratt och stort och trakigt!
Tvart om.
Det ar levande, sprudlande och nyfiket.

Vilket ar mer an vad man kan saga om mig idag...

silikon och rabies

Sol, smakallt, kaffe, lordag - inget mer.
Men det ar bra!

Igar tog Kattis och jag oss i kragen och borjade plugga!
Vi hittade ett nice cafe i stan och slog oss ner med kaffe och skolbocker till tonerna av Doors, Janis Joplin och annan gammal rock. Renskrev och gissade oss fram till tankbara uttal och kande oss ganska duktiga vid klockan fyra en fredag!

Sa vi var tvugna att belona oss med en liten ol...

Sju timmar, och atta ol senare, stack vi upp huvudet fran den trivsamma kallaren och konstaterade att det visst hade hunnit bli morkt... :)
Got to love it!
Framforallt nar atta ol och tva kaffe inte kostar mer an 115 svenska kronor, hihi.

Resten av kvallen kom att involvera rumanska ingengorsstudenter, kompletta med silikontitts, och en hel flock med halvgalna hundar som skallde ut oss efter noter. HJALP!
Bukarest ar en galen stad, men valdigt spannande...

Life is nice helt enkelt!

Forarte bine!

Buna!

Ma cheama Lisa
Eu sunt din Suedia.
Eu sunt studenta.

Japp, det var val ungefar det, hittills alltsa!
Vi hade forsta rumanskalektionen igar, tillsammans med ett gang italianos och en cool fransyska. Professorn hade gron ogonskugga i HELA overdelen av ansiktet och ett rostlage som nastan lyfte taket i det VALBYGGDA gamla universitetet... Hon ville helst lara oss hela spraket pa en lektion, inte helt genomforbart. Men gud va haftigt det ar att fa lara sig ett helt nytt sprak!

Minst lika haftigt ar att vi har hittat en lagenhet:)
Tyvarr har den fantastiska vindsvaningen med stukatur i taket, oppen spis och balkong med utsikt over en vacker park forvandlats till en studio i ett betongghetto...
Fast lika glad for det ar jag, men kanske inte min kara mor?
Det ar lugnt mamsen, bra hyresvard, nara till Metron och bra chanser att komma in i det rumanska vardagslivet:)

Kartan hanger fortfarande med, saval mitt ute pa gatan som innomhus...

Men snart ska vi val borja hitta!
Fast det drojer nog ett tag innan man kan Bukarest pa sina fem fingrar, men samtidigt ar det ju det som ar charmen med att flytta till ett nytt stalle.
Lara sig nya saker, som att Mr More than Mad torterade sina offer genom att ge dem sma doser av radioaktivitet sa att de utvecklade markliga former av cancer och motte en langsam och plagsam dod. SA SJUKT!

Sa, tank pa det nasta gang livet kanns orattvist...

Just nu ar jag mest bara avundssjuk pa mig sjalv, vintern har helt glomt bort att Rumanien existerar, haromdagen satt vi hela formiddagen pa verandan med kaffe, kanadensisk indierock, backpackande australienare (ja du syster, hur fan ar det man skriver nu igen?) och SOLSKEN i massor. Bra dag. Bra liv. Bra land.

Forarte bine!

Forarte bine!

Buna!

Ma cheama Lisa
Eu sunt din Suedia.
Eu sunt studenta.

Japp, det var val ungefar det, hittills alltsa!
Vi hade forsta rumanskalektionen igar, tillsammans med ett gang italianos och en cool fransyska. Professorn hade gron ogonskugga i HELA overdelen av ansiktet och ett rostlage som nastan lyfte taket i det VALBYGGDA gamla universitetet... Hon ville helst lara oss hela spraket pa en lektion, inte helt genomforbart. Men gud va haftigt det ar att fa lara sig ett helt nytt sprak!

Minst lika haftigt ar att vi har hittat en lagenhet:)
Tyvarr har den fantastiska vindsvaningen med stukatur i taket, oppen spis och balkong med utsikt over en vacker park forvandlats till en studio i ett betongghetto...
Fast lika glad for det ar jag, men kanske inte min kara mor?
Det ar lugnt mamsen, bra hyresvard, nara till Metron och bra chanser att komma in i det rumanska vardagslivet:)

Kartan hanger fortfarande med, saval mitt ute pa gatan som innomhus...

Men snart ska vi val borja hitta!
Fast det drojer nog ett tag innan man kan Bukarest pa sina fem fingrar, men samtidigt ar det ju det som ar charmen med att flytta till ett nytt stalle.
Lara sig nya saker, som att Mr More than Mad torterade sina offer genom att ge dem sma doser av radioaktivitet sa att de utvecklade markliga former av cancer och motte en langsam och plagsam dod. SA SJUKT!

Sa, tank pa det nasta gang livet kanns orattvist...

Just nu ar jag mest bara avundssjuk pa mig sjalv, vintern har helt glomt bort att Rumanien existerar, haromdagen satt vi hela formiddagen pa verandan med kaffe, kanadensisk indierock, backpackande australienare (ja du syster, hur fan ar det man skriver nu igen?) och SOLSKEN i massor. Bra dag. Bra liv. Bra land.

Forarte bine!

semi-hemlos

Nix, vi kommer inte att ringa pa speciellt manga annonser...
Konstigt sprak de anvander har...
Och har ska man bo...
Ganska lange...

fortfarande full forvirring

Yippiekaiey mf!

Da romanian life har borjat! Typ i alla fall...

Vi har fortfarande ingenstans att bo, vi har fortfarande ingen som helst aning om hur skola eller rumanskakursen kommer att funka - men det ordnar sig.
Aven om vi fortfarande ar aningen forvirrade och maste forlita oss pa den GIGANTISKA kartan. Vilket inte kanns helt bra.
Vi hade nog lika garna kunnat ha varsin liten skylt om halsen dar det star:
RANA OSS, PLEASE
Fast an sa lange har vi inte rakat ut for nagot varre an att en sur kontrollant pa metron ville lagga beslag pa vara pass eftersom vi tjuvakte. Vilket ar idiotiskt eftersom det kostar 1,10 lei = 3,50... Det snalsmalandska arvet sitter i:)
Fast efter att en liten rumansk tant skallt pa honom lamnade han tillbaka passen och varnade oss for att gora om det.
Forlat sa mycket...

Idag ska vi plocka ut kurser pa universitetet och imorgon, klockan 8 (!) ska vi borja lara oss rumanska. Kul kul.
Det ar fortfarande en ganska stor grej att glida runt och insupa Bukarest, en djup inandning resulterar i en mjuk blandning av avgaser, betong och storhetsvansinne:)

Saker vi har lart oss om Bukarest:
* Second hand ar inte samma sak somi Sverige, det innebar INTE schyssta gamla prylar som vackra rumanska damer bar for 30 ar sedan. Det innebar 2a sortering av plastskor och pastellfargade mjuksdressar.

* De ar till och med mer laid-back an i Spanien, varfor gora nagot nu nar man kan skjuta upp det ett slag?! (Kan i och for sig komma att passa mig stralande bra...)

* Chanserna att hitta sma trivsamma musikaffarer ar minimala, untz-untz is the sound of Bucharest... Har om morgonen kakade vi frukost medan Ace of Base skralade for fullt pa radion.
Ar det inte vacker sa sag...

Sa, risken finns att jag kommer hem kladd fran topp till ta i pastellfargad mjukisdress, Ace of Base:s samtliga album i vaskan och ar kroniskt forsenad. (Jag kommer att ignorera alla tankar om att det sistnamnda redan stammer allt for val:)

Sa det sa!